Att ärva ett hus

Om en husägare dör utan att ha skrivit ett testamente, kommer huset och den avlidnes övriga egendom enligt svensk arvsrätt att gå i arv till de efterkommande, alltså barnen. Då ett hus inte så lätt delas upp i ett antal lika stora delar, brukar en del problem uppstå vid en sådan situation. Syskon som ärvt en fastighet är inte alltid överens om vad som ska ske med den. Någon kanske vill ha huset kvar i familjens ägo och hyra ut det, någon vill sälja det och dela upp pengarna, ytterligare någon kanske vill bo i huset och köpa ut de andra.

Att undvika kaos

Både ekonomi och känslor blandas i en enda röra när ett arv ska delas upp. Konflikter som ligger långt bak i tiden blossar upp och i värsta fall kan det hela utvecklas till en regelrätt arvstvist som slutar i stor osämja mellan syskonen.

Som husägare ska man vara medveten om detta, och noga planera för vad som ska hända med huset när man dör, gärna i samråd med barnen. Många drar sig för att tala om döden, inte minst barnen som absolut inte vill tänka på det. Men att ha en dialog om sitt eftermäle är viktigt. Det gäller att låta barnen förstå att man vill deras bästa, och inte vill att de ska bli samsas om pengar och fastigheter.

Barnens vilja

Beroende på barnens relation kanske de själva inser detta och redan för en dialog om hur de vill göra när deras föräldrar dör. En del syskon bestämmer sig för att de ska sälja allt och dela upp pengarna. Andra kanske kan föra en sansad diskussion om sina önskemål och kan komma överens. Att meddela sina föräldrar sin vilja och hur man har kommit överens är då en god idé, så att de inte behöver oroa sig för hur det ska bli.

Att dela upp arvet

Ytterst är det dock den avlidnes sista vilja som är det som gäller, och vill denne att huset ska gå till bara ett av barnen, då blir det så. Dock bör man se till att de andra barnen får likvärdiga arvslotter, annars kan det bli så att den som får huset måste lösa ut sina syskon, vilket kan vara svårt om pengarna inte finns. Varje syskon har rätt att få sin laglott, som är hälften av arvslotten. Man kan inte göra ett barn helt arvslöst.

Återigen gäller det att ha en öppen dialog med sina barn, kanske tycker alla att det är en bra idé att någon får huset, någon annan får något annat osv. Har man en öppen dialog visar det sig dessutom ganska snart att millimeterrättvisa inte är nödvändigt. Känsla av att tillhöra en varm och kärleksfull familj är viktigare, och att avstå en del av sin arvslott till förmån för ett syskon kan till och med kännas väldigt bra.

Tala öppet

Det är när misstankar och känslor av att förfördelas som de negativa känslorna kommer i spinn, och kan leda till svåra tvister mellan syskon och att hela familjer splittras. Den som börjar bli till åren har alla anledning att börja fundera på sitt eftermäle och att involvera sina barn i den diskussionen

8 maj 2018